actually

när jag och fia var små sov vi på en madrass tillsammans på mammas och pappas sovrumsgolv

kunde vi inte sova hade sophia en urbra lek för att somna snabbare. leken gick tillsåhär;

1,2,3,4,5,6,7 inte nu men nu

1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17 inte nu men nu

1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,21,22,23,24,25,26,27 inte nu men nu

alltså,varje gång det kom en 7, började det om

och så känns det nu; Inte nu, men nu.

jag bokar, packar, reser, kommer, få ångest, bokar biljett hem

och glömmer bort varför jag egentligen kom

för att jag egentligen inte vet vad jag ska vart

jag vet att det är london och man har alla möjligheter som helst. men. inte nu men nu

det kommer att bli såhär fler gånger och jag kommer förmodligen alltid ha per hagmans mening i huvudet

att man är en sån som reser bara för att få komma hem

men, missförstå mig fel

jag älskar att dela sängar i mile end