När jag kom hem från Florens började jag använda min webcamera flitigt. Och det gör jag i och för sig fortfarande, för på något sätt så känns det som om jag behöver hålla koll på mig själv. Vet inte direkt ifall jag får något svar så sätt, men, mer att jag faktiskt vet att det har hänt något. Jag har gått från en panikslagen klyscha till någon som har börjat stanna upp. Och vad jag behövde för att klara det? Byn alla älskar att hata, systergatan, två vistelser till London, flera nätter i Lund, sena kvällar på Värdshuset, långa joggingturer, biblioteket och definitivt lördagen.
Jag städar på ett företag nu, en halväten fralla i städrocken och rutiner som har funnits i 18 år. Jag och transavia.com kunde inte riktigt samarbeta idag, men tro mig, jag ska dit. Eller någon annanstans. Annars hade jag inte klarat av en halväten fralla i städrocken och rutiner som har funnits i 18 år. Men jag tror ändå att jag får börja med att klippa mig.